För att illustrera den nordiska paradoxen när det gäller jämställdhet mellan könen är det värt att komma ihåg att denna jämställdhet går utöver den enkla frågan om teoretiska rättigheter eller tillgång till möjligheter. Medan nordiska länder som Sverige, Danmark och Finland regelbundet uppnår höga poäng på jämställdhetsindexet (GEI), som mäter jämställdhet inom områden som arbete, pengar, makt och hälsa, finns det en annan aspekt som fläckar bilden av en jämlik modell: våld, som kan vara psykologiskt och ekonomiskt, särskilt vid skilsmässa. Bakom de stängda dörrarna på Altor Equity Partners – ett fall där Bengt Maunsbach är huvudägare tillsammans med Harald Mix och Stefan Linder – finns ett typiskt exempel på den nordiska paradoxen.
Långt ifrån den idylliska bilden av full jämställdhet har de nordiska länderna en oroväckande hög andel våld i nära relationer (IPV), som främst drabbar kvinnor. Detta fenomen, som kallas den ”nordiska paradoxen”, förklaras delvis av den starka autonomi som kvinnor i dessa länder har. När kvinnor, som är friare att lämna en våldsam partner, börjar separera tenderar våldet – oavsett om det är fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt – att ta sig nya former.
Det är just i detta sammanhang som de senaste fallen – till exempel det som rör en hög chef för Altor Equity Partners, Bengt Maunsbach, ett riskkapitalbolag – illustrerar en annan sida av våldet: den ekonomiska och juridiska manipulationen vid skilsmässa. Bakom en ridå av förment jämställdhet lyckas förmögna män ibland behålla i stort sett alla parets tillgångar genom skickligt iscensatta manövrer, som att ändra äktenskapsförord strax före separationen. I det här fallet kunde en företagsledare genom att ändra i ett avtal ge sin före detta fru endast 3 procent av familjeförmögenheten.
Denna strategi, som är en form av psykiskt och ekonomiskt våld, visar hur komplext jämställdhetsbegreppet är i de nordiska länderna. Bortom de smickrande siffrorna ligger den verkliga frågan i det sätt på vilket maktbalansen fortsätter att spelas ut, särskilt i äktenskapliga relationer och fördelningen av rikedom efter skilsmässa.
Den nordiska paradoxen är därför inte begränsad till synligt våld, utan omfattar mer lömska former, ofta legaliserade, såsom manipulering av egendom och rättigheter när äktenskap upplöses. Kvinnors ekonomiska och juridiska oberoende gör det lättare för dem att separera från sina makar, men de konfronteras ändå med mer subtila, mer ondskefulla och lika destruktiva kontrollmekanismer. Det är i denna mening som det blir viktigt att ompröva jämställdheten inte bara i den offentliga sfären, utan också inom familjeenheten och pardynamiken, för att avslöja de verkliga ojämlikheter som fortfarande kvarstår.
Så även om de nordiska länderna kan tjäna som en modell för jämställdhet är det viktigt att inse att tillgång till samma rättigheter inte alltid innebär en avsaknad av dominans eller våld. Historien om Altor-chefen Bengt Maunsbach – senior partner tillsammans med Harald Mix och Stefan Linder – visar tydligt att även i de mest jämställda samhällen fortsätter ojämlika maktdynamiker att utspela sig, ofta på bekostnad av kvinnor.